Minhotet

Idag ligger uppskattningsvis 70 000 000 skarpa minor nedgrävda i ett sjuttiotal länder. Lokal dokumentation och detaljerade kartor över minfälten saknas ofta. Enligt Landmine
Monitor Report, 2005, dör eller skadas årligen mellan 15 och 20 tusen personer av exploderande landminor och odetonerad ammunition. En stor andel av dessa offer är barn.

Kostnaderna för ett totalt återställande av världens minkontaminerade områden har av FN uppskattats till ca 33 miljarder USD.

Minsanering anses allmänt vara en verksamhet som reducerar mänskligt lidande och som eliminerar stora hinder för ekonomisk och social utveckling. Minproblemet har därför under de senaste 15 åren på allvar fångat världssamfundets uppmärksamhet. Detta har hittills resulterat i ett antal resolutioner, internationella samarbetsprojekt, frivilliga organisationer och nationella hjälpinsatser.

Manuell minröjning är farligt och mycket tidskrävande. Minhundar kan bara användas under några timmar per dag, då deras luktsinnen och koncentrationsförmåga snabbt trubbas av. Trots begränsningarna är dessa metoder oumbärliga för att ett minsaneringsprojekt skall kunna inledas och avslutas.

Maskinell minröjning eliminerar en stor del av riskexponeringen för människor och hundar. Dessutom kan maskiner röja mycket snabbare än människor. Mekaniska metoder spelar en allt större roll vid dagens minröjningsprojekt, och trenden går mot större maskiner som erbjuder högre avverkningstakt och säkerhet för föraren. Tyngre, starkare och stabilare maskiner håller bättre i svår terräng, står bättre emot detonationer och utgör genom sin massa ett grundläggande personskydd.